Hoihoi!

Idag satt jag, and och zara med reglertekniken (urgh) och som vanligt ballade vi ur och började prata om bland annat blogg. Jag sade då att att jag skulle börja blogga igen och nyss när jag här och försökte komma på någon anledning till varför jag inte skulle skriva PM så komjag på att jag kunde skapa en blogg ^^. Ja, kvickt öppnade jag firefox och matade in blogg.se. Väl därinne försökte jag skapa en ny blogg med sephchan.blogg.se som url. Och då stod det att det var upptaget! Jag tänkte "vafan, vilken jävel har snått mitt nick?!!!". Så jag försökte komma på några varianter av sephchan men alla var upptagna. Till sist beslöt jag mig för att kolla vem fan det är som använder sephchan.blogg.se. Gissa om jag blev förvånad när det visar sig vara min  gamla blogg :p

Efter några felaktiga lösenord lyckades jag komma in och här sitter jag och skriver detta inlägg. Gud vad länge sen det var! Det var urkul att läsa om allt det gamla. Jag hade helt och hållet glömt bort att emil och teo av någon anledning kallade sig själva för the brotherhood. Ja, jag har aldrig tyckt att de har varit riktigt kloka.

Väldigt mycket har hänt sen jag sist bloggade, jag går numera i trean och blivit moster till en gullig bebis ^^
Det finns såååååå mycket att skriva om att jag inte vet var jag ska börja. Vid närmare eftertanke så orkar jag inte skriva om allt som har hänt, knappt nånting alls faktiskt.

Jag har försökt skriva på min berättelse som faktiskt har ett slut denna gång, men varje gång jag sätter igång tar det liksom stopp. Jag sitter där och vet inte hur jag ska bilda meningen och få alla de bilder jag ser framför mig ner på ett papper. Igår låg/satt jag och tänkte på varför det var så lätt att skriva innan men så svårt nu. Jag har flera teorier:

Det första är att jag skrev JÄMT innan jag flyttade hit, minst tre timmar om dygnet efter skolan. Jag kunde sitta uppe hela natten och bara skriva och skriva. Har man vanan inne så är det lättare att skriva. Nu skriver jag ju knappt.

Det andra är att jag spendera alldeles för lite tid ensam. Jag känner verkligen att jag aldrig sjunker in i berättelsen på samma sätt som förr. Det är alltid nåt i verkligheten som håller mig tillbaka, te.x. honey, tv-serier, läxor, 3cants-grejor, andra människor, m.m.

Det tredje anledningen till varför det går så trögt att skriva är att jag har för lite känslor. Innan riktade jag allt jag kände mot mitt skrivande. Berättelsen utvecklades så som jag kände mig. Nu för tiden delar jag mycket av mina känslor/åsikter med andra och håller dem inte längre inne på samma sätt som förr. Visst är det bra att jag har blivit bättre på att uttrycka mig själv men som sagt, varje gång man vinner något förlorar man också något.


Nog om skrivandet. Jag har ju inte nämnt det jag ser fram emot mest av allt nu, resan till Hong Kong vid jul!!!!!!! weehooo, ska bli så himla kul ^^

Nu räcker det bloggandet för idag I guess. Får väl se om jag fortsätter att blogga i fortsättningen eller om jag kommer att tappa intresset. Hejhopp potatismopp!