Måndag och jag kommer inte på något som jag kan skriva så jag postar min gamla prisbelönta novell istället (det är faktiskt sant, jag kom etta i en novelltävling med den!). Varsågod och njut av mina mer poetiska sidor.


Jag slängde jackan och väskan på golvet och kastade mig själv i sängen. Klockan på sängbordet tickade, jag satte på radion utan att öppna ögonen. Knastrig musik ljöd i det tysta rummet, en gammal Micheal Jackson-låt vars titel jag inte kunde erinra. Innan låten hade spelats klart bankade det på dörren.
Jag suckade, reste mig från sängen och öppnade dörren. En ung brunhårig kille med glasögonen tippandes på näsan mötte min syn.
"Sänk musiken." sade Johan, min fjortonåriga lillebror.
Jag stirrade tomt på honom tills det började att kännas obehagligt.
"Sänk musiken sa jag." upprepade ungen och bytte fot. "Jag ska plugga till ett prov imorgon."
"Skaffa ett liv."
Jag stängde dörren, vred upp volymen på radion så att väggarna skakade, sen lade jag mig åter på sängen och försökte drunkna i tonerna.

"Du, Robin, jag vill att du ska lämna gänget.?"
Jag vände mig hastigt om. "Vad menar du?"
"Att du ska skita i att hänga med oss din idiot. Vilken del av meningen fattar du inte?"
"Är du galen? Varför det?"
Fredrik tog en bit av sin halvätna bratwurst, tuggade och svalde. "Jag vet att din farsa inte mått så bra på sistone. Det är bättre om du hjälper till hemma.?"
"Än sen? Han har aldrig mått bra. Vad spelar det för roll att han mår sämre nu?"
"Det är bäst om du lämnar oss, till skillnad från mig har du en familj som bryr sig. Slösa inte bort din framtid."
"Du låter som en gammal kärring, Fredrik. Visst, jag drar. Alla lyckliga, så, punkt slut." Jag sparkade iväg en tom läskburk och gick bort.
"Du är min bästa vän Robin." ropade Fredrik.
Jag brydde mig inte om att svara.

Livet var så oförutsägbart, när jag var tre trodde jag att jag hade världens bästa farsa, en farsa som kom ihåg mina födelsedagar och lärde mig hur man trampade på en cykelpedal. Min mamma hade en jättebulle till mage. Jag kom ihåg när Johan föddes och jag var rädd för att han såg så skör ut.
Tiderna förändras verkligen. Föräldrarna såg jag aldrig något av, Johan växte upp till plugghäst med högsta betyg i alla ämnen. Familjens stolthet så att säga, jag var det svarta fåret.
Jag tog upp den omkullvälta fotoramen på sängbordet. Bilden föreställde en liten pojke på sin nya cykel under en vacker höstdag. Bakom honom stod en gravid kvinna och en leende man. Jag betraktade den en stund, sen lade jag den tillbaka i samma ställning som tidigare.
Det bankade på dörren igen, jag ignorerade oljudet. Lillbrorsans problem var hans eget. Bankandet vägrade att upphöra, det blev allt mer aggressivt. Till slut fick jag nog och slet upp dörren.
"Vad fan vill?" Jag tystnade och stirrade på Johans oroliga ansikte.
"Det är från sjukhuset." sade han och kramade om telefonluren han hade i handen. "De sa att vi skulle komma dit nu."
Inga närmare förklaringar behövdes. Jag slet till mig jackan och plånboken och rusade ut ur rummet.
"Vad väntar du på?" skrek jag åt Johan som verkade ha blivit förstenad.

Vi både skyndade ut ur huset, jag var inte ens säker på att vi låste dörren. Träden vid sjukhuset var som doppade i hösten praktfulla färger. Jag och Johan tog hissen upp, det kändes som en evighet innan vi var framme. Lillbrorsan darrade och han hade imma på glasögonen, jag kände hur mitt hjärta bultade.
Systern skakade på huvudet när vi gick in i rummet. Johans läppar darrade när han såg den bleke sängliggande gestalten. Jag gick sakta fram, ställde mig vid sängen och tittade ner på min pappa. De bruna ögonen blinkade när de mötte min blick. Hans läppar röde svagt på sig under syrgasmasken.
"Vet mamma om detta?" frågade jag. Johan skakade stumt på huvudet. "Ring henne då!"
Jag blev ensam kvar i rummet med min pappa. Hans hand, tyngd av alla slangar, rörde svagt vid min. Han försökte säga något, jag såg det, men inget ljud kom fram. Oändligt långsamt såg jag hur han drog av sig syrgasmasken, och formade läpparna till ett ord. Jag lutade mig närmare för att höra. Det dröjde två mödosamma försök av den liggande mannen innan jag slutligen kunde urskilja ordet.
"Grattis?" En tår rann nerför mitt ansikte utan att jag märkte det. Den svaga handen strök lätt över min kind, sedan föll den ner på sängen, den rörde ej på sig igen. Jag grät, jag darrade, jag skakade, jag snyftade, tårarna bara rann. Johan tittade på mig från dörren, även han grät. Det var ironiskt, jag som hade lovat mig själv att aldrig mer fälla en tår. Men just då hade det ingen betydelse, ingen betydelse alls...



Iall ni tyckte att meningen "trampa på en cykelpedal" var lite konstig så berodde det på att man var tvungen har med just orden "Micheal Jackson", "bratwurst", och "cykelpedal" i novellen. Hoppas ni tyckte om den, bye!

Äntligen har dagen då jag slipper tänka på skolarbete kommit! Spökrundan igår gick superbra, mycket beröm av folk som gick den. Jag låg mest och krälade med blundna ögon så jag såg inte så mycket men det var skoj iaf ^^

Idag gick jag, Jenny, Helena, Wei (stavas det så?) och and på stan. Jag har fyndat mangaböcker och hittat grejer som vi behövde köpa.. ehehhhe. Efteråt spittrades vi eftersom jag och and var så trötta så vi gick och fikade på Trappan istället, det var väldigt mysigt. Dock kan jag inte förstå hur jag kan missa kladdkakan igen. Jag har frågat efter kladdkaka fem gånger sen Trappan öppnades och varenda gång så fanns den inte. Hmpf, jag tror att det där med kladdkaksförsäljning bara är en enda stor lögn.

Imorgon börjar de nya kurserna och det känns tungt, jag ser inte alls fram emot dem. De två senaste månaderna har varit för mycket, men nåja, det löser sig säkert på ett eller annat sätt. Håller tummarna för att jag ska ha klarat statistiken ^^

Byebye!

Enligt en intervju med J.K. Rowling angående Dumbledores kärleksliv så svarade hon att trollkarlen var gay.
Inte för att det har nånting med själva handlingen i boken att göra men det är kul att tänka sig gamlingen som gay^^
Jag som alltid har trott att han var en sådan perfektionist som inte hade någon fruga för att han hade inte tid med kärlek och sånt trams. Att han var gay gjorde honom mänskligare på något sätt då *spoilervarning* han var tvungen att besegra sin kärlek/rival Grindewald. Det är ju nästan så att man tycker synd om honom!

Ja, tentaplugg går segt, men efter att ha pluggat och kuggat reglertentan så märker man hur underbart lätt statistiken är i jämförelse ^^

Det var det för idag. Önska mig lycka till på tentan imorgon!

Idag var den sista pluggdagen för reglerteknik, usch, det känns som om det kommer att gå dåligt.
På sjukhuset idag upplevde jag den mest obehagliga blodprovstagningen i mitt liv. Egentligen var den inte så farlig men eftersom jag bara har tagit blodprov några få gånger och dessa har skett smort så ja... den här var sämst helt enkelt.

"Ja, nu kommer det att kännas ett litet stick, oj, jag träffade fel." Börjar gräva runt med sprutan under huden. Krafs, krafs, krafs. Tre sekunder senare sprutade blod rakt upp i provröret.

Det gjorde faktiskt inte så ont när hon grävde under huden :p Dock var det väldigt obehagligt att se på när hon rörde runt nålen under huden, urk... sen att se sitt eget blod forsar ut är ju inte direkt trivsamt heller.


Min dator dog även i måndags p.g.a. problem med nätaggen, men nu har jag en ny och datorn fungerar igen. wieee!

En händelse i köket idag.

Person A öppnade kylen och en tom 0,5l colaflaska ramlar ut (för den tredje gången idag).
"Hallå B, varför står det en tom colaflaska i kylen?"
Person B går ut i köket. "Va? Du menar colaflaskan?"
"Ja, den ramlar ut hela tiden." säger person A.
"Jag brukar lägga en flaska snett framför så ramlar den inte." säger B och förevisa i kylskåsfacken.
När A rör dörren några gånger ramlar flaskan ut.
"Ja, men du behöver ju inte öppna och stänga dörren så många gånger." säger B.
"Den har ramlat typ varje gång jag har öppnat dörren." säger A och stänger kylskåpsdörren försiktigt. "Varför har du en tom flaska i kylen?".
B mumlade något som A inte hörde och blev ombedd att upprepa sitt svar.
"Jag vet inte, jag drack upp den och la den där." sade B.
"Jaha, men varför lägger du en tom flaska i kylen nu?"
"Jag vet inte." säger B nonchalant och går tillbaka till sitt rum.
"Vilket bra svar." berömmer A med en smula ironi.


Detta skådespel utspelade sig givetvis mellan mig och Jenny för knappt nån timme sen. Den är en aning modifierad för jag minns inte allt i mitten men början och slutet är korrekta iallafall.
Kanske kan någon fatta varför man har en tom flaska i kylen och förklara det för mig, för jag förstår inte, och uppenbarligen vet Jenny själv inte varför hon har en tom flaska i kylen heller.

Nu har tenta-p börjat (den började för fyra dagar sen) och jag har äntligen kommit igång med att plugga, wohooo.

Hejsvej!

Nu har jag varit på maxi och fyllt på mitt ganska fyllda skafferi, allt för den dumma 10% checkens skull. Ja, inte för att den är dålig men det gör ju så att jag handlar en massa grejer som jag egentligen inte behöver. Jag faller alltid på sånt :(
Förresten så var vi i gripens källare där jag fortfarande hade min cykel och man var tvungen att sätta namn på sin cykel för de skulle rensa ut alla cyklarna. Som tur hade de inte rensat och jag hittade en cykel som påminde om min, dock var den låst och jag hade inte nyckeln med mig. Det var så länge sen jag cyklade att jag inte ens kunde vara säker på att det var min cykel. Men jaja, jag skrev dit ett telefonnummer ifall jag satte lappen på fel cykel.

Desperate Housewives är skitbra!!! Den är så rolig, avslappnande och underbar. Tiden bara flyger förbi när man kollar på den. Alla karaktärerna är så intensiva och det händer så bisarra saker hela tiden. Då och då tröttnar jag dock på Susan som ljuger precis hela tiden och alla hennes lögner blir avslöjade. Jag har snart sett klart säsong 2 och hoppas på att 3an också är lika bra.

Imogon är det kravall ^^

byebye

ähum, rubriken ska inte läsas utan sjungas med jesper o kasper o jonathan-melodin.

Nu är äntligen alla PM klara och även all reglerinlämning + lab klara och inlämnade!!!!!!!!!!! wehooooooooooo!!!

De senaste tre veckorna har varit hemska, usch, inte bra för den mentala hälsan, märkte det när flera på 3cants mötet igår sade att de hade känt prestationsångest, brytit ihop m.m. 
Jag kan iofs förstår men samtidigt tycker jag att det är vårt eget ansvar att ta hand om oss själva och se till att vi mår bra. Därför tycker jag mer synd om de utbrända för att de inte kan ta hand om sig själva än för att de har för mycket att göra och inte klarar av det. Jag menar, i grunden är det vi själva som bestämmer hur mycket vi kan göra och det är vårt val, ingen annans. Givetvis får man står för konsekvenserna av sin handling, men det handlar återigen om välja att tillfredställa andra eller se till att man själv mår bra.

Ja, det var dagens fundering det. Jag har nog blivit immun mot prestationsångest efter att ha varit projektledare för Mettes Karriärsdag, eller så är det för att jag har fått bättre självkänsla. Jag bryr mig helt enkelt inte längre lika mycket om all negativ kritik (inte konstruktiv) som folk så lätt kan få ur sig.

Idag har jag även kollat på priserna för tågbiljetter till hbg, tur och retur låg på 1000-1200kr. ehehhe... jag tror jag åker hem vid jul. Bussalternativet finns ju alltid men jag orkar verkligen inte sitta 6,5 timmar (och nu pratar vi om enkelfärd) på en buss.

Ja, livet leker igen iaf! Freedom! Bless tenta-p ^^

Nu har jag inte bloggat på ett tag och det beror inte på att jag inte orkat utan på att jag har haft för mycket att göra. Vi har firat kanelbullens dag och Johns 27årsdag. Det var kul, adjö.

Mycket att göra denna vecka, och förmodligen nästa vecka med.

Igår bestämde jag mig för att läsa c++, retorik samt skön litteratur (ja, den heter skön litteratur och inte skönlitteratur) utöver de 3 obligatoriska kurser som vi har. Detta betyder att jag kommer att läsa 36hp och ha 4 kurser i period 1 och 3 i period 2 (litteraturen går på halvfart). Det känns väldigt skönt att kunna läsa något som inte är teknisk, jag behöver det verkligen! Jag hoppas att jag inte kommer att arbetar ihjäl mig bara, har ju balen att tänka på då också. Jag funderar även på att välja till datamodeller men ja... jag tror inte att jag kommer orka läsa 42hp.

Nu när man kan välja egna kurser känner mig sådär stor och ansvarsfull (jag iaf). Samtidigt kommer valångesten och jag vet inte vad jag ska läsa så det är lika bra att ta allt ifall man skulle ångra sig. Väldigt farligt att tänka sig om man inte verkligen är beredd att satsa all sin tid på plugget, vilket jag inte kommer att göra :p

Dagens glada nyhet:
Jag har äntligen skrivit klart PM 1 och börjat smått på 2an.
wehoooo