Precis kommit ut från duschat och håller på att frysa ihjäl. Livet är skit, jag är trött och förvirrad över känslor, arcusfunktioner, Eulers formler och linjär algebra. Jag har inte hunnit tvätta och min städvecka på gripen började för en timme sen. Det värsta är att tjejen som har haft städvecka före mig har inte tömt  soporna!  Livet är hårt, badrummet är blött. Varför ser det alltid ut som om det har regnat inomhus varje gång jag har badat?

Borde lägga mig men kylan gjorde mig klarvaken. Förresten så försov jag mig idag och drömde en skum men ganska härlig dröm. Den handlade om en magisk skosnöre som gav övermänskliga krafter till sin bärare, men endast om man hade det runt halsen. Jag var givetvis bäraren och kunde slå en massa volter i luften,springa uppför väggar, slå ner skurkar och  ja, det gamla vanliga. Meningen var bara att det var en massa andra människor som ville åt mitt skosnörehalsband och jag var tvungen att försvara mig hela tiden. Det var ganska kul det med.

Detta var givetvis bara drömmen i kortfattat form. Jag orkar inte berätta om hur jag började som en pirat på ett undervattensskepp och hur jag lyckades stjäla till mig skosnöret. Det var iofs mkt spännande men det skulle ta för lång tid. Skulle ha blivit en riktig äventyrsstory och tänk dig, allt det drömde jag på 30 minuter. Ganska otroligt..

Att drömma är kul. Det är som att läsa en bok, med dig själv som huvudperson. Det bästa är liksom att man kan leva in i sin drömroll. Tillexempel när man ser en grej i drömmen vet man allt om den saken, var den kommer ifrån, vad den hör ihop med. Det är som ett helt nät av historier som broderas ut bara genom att jag tittar på en sak eller en person.

Jag borde bli en författare. Det har jag tyckt sedan jag var 16, har det blivit ngt av det? Nej, bara massor av påbörjade berättelser på datorn och två färdiga manus för två oavslutade stories med massor av stavfel. Det är härligt att skriva, det har jag inte gjort sen jag kom hit. Inte hunnit. Knappt hunnit läsa heller. Det är inte bra, jag tycker om att skriva  och skriver jag inte på länge känns det som om jag kommer att tappa bort det.

Varför känns det som om jag inte har tid till att göra det jag tycker om? Är det för att jag tycker om för mycket? Det kanske det är. Jag har inte haft så mycket till mig själv sen jag kom hit. Det får det bli ändring på. Mer tid till mig själv och mer tid till min älskling. Men var ska jag få tiden ifrån? Skolan? Unionen? Sömnen? Vet inte, men nånstans måste jag kunna stjäla lite tid ifrån.

Vill bara sätta mig ner och skriva hela natten, men jag får inte. Frågestund med farbror Sixten imorgon. Saknar mina karaktärer som ligger och tar upp plats på hårddisken. Zeki & C:O mest, men saknar även Gaaran, Aeryn och Safir, ni är som mina barn, födda och livnärda genom min fantasi. Fastän få känner till er existens så ska ni veta att jag aldrig kommer att glömma er och kommer att ge er en slut någon vacker dag. Inte idag, inte imorgon, men en dag...

Nu ska jag sova, klockan är sen. Dags för mig att glömma verkligheten en stund och glida in i min fantasivärld, vilket kommer att obarmhärtigt ryckas bort från mig senare idag, liksom varje morgon.